Bad day
Att nån jävlas med mig idag är inte nån fråga längre, det är ett faktum.
För det första var bussen på morgonen 4 minuter sen efter jag redan stått och väntat på den i 10 minuter. När jag då kliver på bussen är den fullproppad trots min sovmorgon. Så jag fick sitta näst längst bak i bussen bakom en person som förmodligen inte duschat på över två veckor.
På historian var svaren onödigt svåra att hitta i texten, så jag och nettan körde på tekniken; "Vi skriver ner de när vi går igenom de svar som de andra hittat sen". Och tiden där allmänt sniglade sig fram.
På bussen från skolan fick man sitta och lida med tjejen bakom mig som knappt kunde prata svenska. Hon hade nämligen turen att ha en onykter gubbe brevid sig som envist skulle lära henne svenska ord. "Vet du vad respekt betyder? Det betyder......att...öhh...att kvinnan...ah, hon betyder mycket i ögonen". Hon sa inte mycket, men jag tog det som ett tecken på att hon inte gillade hans sällskap då hon sa att hon skulle kliva av bussen i hopp om att gubben skulle gå tillbaka till sin kompis. Men nej, han skulle sitta kvar där och hon skulle egentligen inte av. Så då började han fråga henne om och om och om igen varför hon sagt att hon skulle av, han gav sig inte då han inte fick något riktigt svar. Hon kunde ju knappt svenska och därför inte svara, hallå?!
Jag klev av bussen på storheden (och bara för att gnälla om nått då så var den enda nära bussknappen högt upp i taket bara för att jävlas liksom). Jag gick in en snabbis på HM först. Vad möter jag då när jag kommer ut från HM om inte regn..! Jag som står där med min skinjacka som ännu inte blivit sprayad för att skyddas mot det där som faller från himlen..
Hur som helst, jag bet ihop och halvsprang över till Maxi. Där ringer jag mamma och pappa i hopp om att de skulle kunna rädda mig och min jacka. De är och kollar på en soffa, då våran mer eller mindre håller på att braka sönder. Så jag fick vänta i 20 minuter innan de kom och ytterligare en kvart på att de skulle handla. Den här tiden utnyttjade jag dock extremt bra enligt mig själv. Jag läste engelskaboken vi ska läsa i skolan. Twilight, tur att den är bra annars hade det aldrig fallit mig in. Men, det var bara det att enormt många sprang förbi där i "ut"-gången. Även de som skulle in gick där.. Fast det får man ju nästan räkna med när man läser på en mataffär, ehehe. Det jobbiga var att det fanns fläktar där inne och det blandat med blåsten utifrån, fick mina ögon med linser att totalt torka ut.
Men nu kommer vi nog till den jobbigaste delen av denna dag. Jag har just låst upp dörren och tagit av mig skorna då hör jag pappa säga; "Susanne, vars är din cykel?"
Jaha, då har jag helt glömt bort att den står på busshållplatsen... Fy fan. Det var bara att ta sig dit och sen cykla hem igen.
Vill jag veta vad kvällen väntar mig? Nej, egentligen inte..
För det första var bussen på morgonen 4 minuter sen efter jag redan stått och väntat på den i 10 minuter. När jag då kliver på bussen är den fullproppad trots min sovmorgon. Så jag fick sitta näst längst bak i bussen bakom en person som förmodligen inte duschat på över två veckor.
På historian var svaren onödigt svåra att hitta i texten, så jag och nettan körde på tekniken; "Vi skriver ner de när vi går igenom de svar som de andra hittat sen". Och tiden där allmänt sniglade sig fram.
På bussen från skolan fick man sitta och lida med tjejen bakom mig som knappt kunde prata svenska. Hon hade nämligen turen att ha en onykter gubbe brevid sig som envist skulle lära henne svenska ord. "Vet du vad respekt betyder? Det betyder......att...öhh...att kvinnan...ah, hon betyder mycket i ögonen". Hon sa inte mycket, men jag tog det som ett tecken på att hon inte gillade hans sällskap då hon sa att hon skulle kliva av bussen i hopp om att gubben skulle gå tillbaka till sin kompis. Men nej, han skulle sitta kvar där och hon skulle egentligen inte av. Så då började han fråga henne om och om och om igen varför hon sagt att hon skulle av, han gav sig inte då han inte fick något riktigt svar. Hon kunde ju knappt svenska och därför inte svara, hallå?!
Jag klev av bussen på storheden (och bara för att gnälla om nått då så var den enda nära bussknappen högt upp i taket bara för att jävlas liksom). Jag gick in en snabbis på HM först. Vad möter jag då när jag kommer ut från HM om inte regn..! Jag som står där med min skinjacka som ännu inte blivit sprayad för att skyddas mot det där som faller från himlen..
Hur som helst, jag bet ihop och halvsprang över till Maxi. Där ringer jag mamma och pappa i hopp om att de skulle kunna rädda mig och min jacka. De är och kollar på en soffa, då våran mer eller mindre håller på att braka sönder. Så jag fick vänta i 20 minuter innan de kom och ytterligare en kvart på att de skulle handla. Den här tiden utnyttjade jag dock extremt bra enligt mig själv. Jag läste engelskaboken vi ska läsa i skolan. Twilight, tur att den är bra annars hade det aldrig fallit mig in. Men, det var bara det att enormt många sprang förbi där i "ut"-gången. Även de som skulle in gick där.. Fast det får man ju nästan räkna med när man läser på en mataffär, ehehe. Det jobbiga var att det fanns fläktar där inne och det blandat med blåsten utifrån, fick mina ögon med linser att totalt torka ut.
Men nu kommer vi nog till den jobbigaste delen av denna dag. Jag har just låst upp dörren och tagit av mig skorna då hör jag pappa säga; "Susanne, vars är din cykel?"
Jaha, då har jag helt glömt bort att den står på busshållplatsen... Fy fan. Det var bara att ta sig dit och sen cykla hem igen.
Vill jag veta vad kvällen väntar mig? Nej, egentligen inte..
Kommentarer
Trackback